Vänner och fasadrenovering i Stockholm
Talför var inte ordet Tony hade valt för att beskriva sig själv direkt. Nej, det fanns mycket att säga om honom men pratglad var han inte. Nu hade han landat ett nytt jobb, efter att varit 11 år på sin förra arbetsplats, och ångesten var ett faktum. Det var andra dagen i Stockholm och första dagen på jobbet med fasadrenovering. Nog för att han kände sig trygg i branschen, tryggare än de flesta, men att gaffla med nya kollegor: Nej, han kunde nämna 100 kontexter han hellre befunnit sig i. Med det sagt så satt han nu där med sin pyttipanna och åt bredvid sin nya kollega Mikael. Den ende som tog med sig matlåda i hela teamet, visade det sig. Mikael hade jobbar med fasadrenovering i Stockholm i över 20 år så här hade han inte mycket att säga till om i jämförelse. Problemet för Tony var att hans nya kollega tycktes vara ungefär lika blyg som han själv. Samtalet påbörjades sakteliga när Mikael slog sig ner vid bordet med sin fiskgryta rykandes framför sig. ”Korrekt”, tänkte Tony. Vem använder det ordet på det sättet. Det var märkligt och något förminskande, tyckte han. Men å andra sidan brukade han känna sig på krigsstigen bland nya människor. En dålig egenskap men icke desto mindre en verklig sådan. Mikael nickade och satte ner blicken i grytan. Sedan fortsatte han: Det uppskattades starkt av Tony. Vilken bra sak att säga till någon som är helt grön på fasadrenovering i Stockholm. Han bjöd därför på ett genuint leende till Mikael, nickade och tackade för att han sagt så. De visste ingenting då men det var starten på en fin vänskap. Tony hade hittat en god vän när han landat nya jobbet inom fasadrenovering i Stockholm.